RIP versioner

RIP Version 2 (RIPv2) definieras i RFC 1723. Även om RIPv2 har förbättrat sina routing-funktioner har RIPv2 förlorat popularitet jämfört med andra routing-protokoll som EIGRP, OSPF och IS-IS. Routing-protokoll som EIGRP och OSPF erbjuder fler routing-funktioner för stora nätverk. Tros detta är RIPv2 fortfarande lämpligt för mindre homogena nätverk.

Skillnader mellan RIPv1 och RIPv2

Nr RIPv1 RIPv2
1 Classful routing-protokoll Classless routing-protokoll samt stödjer Classful routing.
2 Använder broadcast (255.255.255.255) vid uppdateringar Använder multicast (224.0.0.9) vid uppdateringar
3 Inkluderar inte nätmask i uppdateringar Inkluderar nätmask i uppdateringar
4 Stödjer inte CIDR, VLSM och inte heller kontinuerliga delnät Stödjer CIDR, VLSM och kontinuerliga delnät
5 Stödjer inte autentisering Stödjer autentisering
6 Stödjer inte kommandot no auto-summary Stödjer kommandot no auto-summary
7 Stödjer inte triggered uppdateringar Stödjer triggered uppdateringar

Liksom RIPv1 är RIPv2 ett distansvektor routing-protokoll därmed använder dessa routing-protokoll liknande funktioner och begränsningar. Här nedan anges de som är väsentliga:

  • Användning av holddown och andra timers för att förhindra routing-loopar.
  • Maximal hopp på 15 hopp, med hopp-räkningen 16 som oåtkomligt nätverk.

Jämförelse av RIPv1 och RIPv2 meddelandeformat

I meddelandes formatet för RIPv1 finns inte utrymme för nätmaskerna därmed kan RIPv1 inte särskilja ordningen på delnäten. RIPv1 stödjer inte diskontinuerliga nätverk, VLSM eller Classless Inter-Domain Routing (CIDR) nätverk.

Bild 8: RIPv1 och RIPv2 meddelande format

Liksom version 1 inkapslas RIPv2 i ett UDP-segment med port 520 och kan bära upp till 25 route. Även om RIPv2 har samma grundläggande meddelandeformat som RIPv1, läggs två signifikanta tillägg.

  • Den första förlängningen i RIPv2-meddelandet är fältet Subnet Mask som gör det möjligt att inkludera en 32-bitars mask i en RIP route.
  • Den andra signifikanta utvidgningen till formatet RIPv2 är tillägget av Next Hop adressen. Denna adressen används för att vidarebefordra meddelande som skickas till en viss destination. Om fältet är inställt på alla nollor (0.0.0.0) är den default adress som skickar router alla meddelande.

Som standard körs på en Cisco router RIPv1 när en RIP-process konfigureras. Men trots att routern bara skickar RIPv1-meddelanden kan den tolka både RIPv1 och RIPv2-meddelanden.

Kommandot show ip protocol verifierar routers uppdateringar och versioner som sänds och tas emot.

Autentisering

Ett säkerhetsproblem för ett routing-protokoll är möjligheten att acceptera ogiltiga routing-uppdateringar. Källan till dessa ogiltiga routing-uppdateringar kan vara en angripare som försöker störa nätverket eller försöker fånga paket genom att lura routern till att skicka uppdateringar till fel destination.

Oavsett anledningen är det bra att autentisera routing-information som överförs mellan routrarna. RIPv2, EIGRP, OSPF, IS-IS och BGP kan konfigureras för att autentisera routing-information.